söndag 26 februari 2017

På återbesök bakom växthuset

Även idag tittar jag tillbaka på gamla bilder, för att minnas och inspireras av vad som hände i trädgården förra året. Ett av de större projekten var att fixa till lite grann bakom växthuset, nere i den mer otuktade delen av trädgården, a.k.a. moraset. Här hade jag börjat gräva så smått, planterat några buskar och gjort en rosportal redan sommaren 2015, och maken hade baxat dit några tunga stenblock för att göra några trappsteg, men längre än så kom vi inte då.


Av goda vänner i Åkarp fick jag en hel trave gamla betongplattor, som jag tänkte att jag kunde använda här. Grässvålen och en massa annat gammalt mög grävdes bort, och sen byggde jag ut en liten sittplats med plattorna från baksidan av växthuset. Markduk använder jag alltid, men i övrigt gick jag som vanligt helt ovetenskapligt tillväga. Det brukar liksom bli bra på något sätt ändå.


En självsådd liten mirabell fick vara kvar så länge, och jag flyttade runt lite perenner i rabatten längs trappan. Sen fick jag gräva, gräva och gräva ännu mer för att få bort den trista grässvålen.


Markduk och naturgrus kom till. Tänk, vilket enkelt sätt att få till en snabb förändring! För att begränsa projektet tills vidare (här nere skulle man nämligen kunna gräva bort hur mycket som helst) så lade jag en stenkant så att det liksom blir en rundad "landningsplats" nedanför trappan.


Sen planterade jag in lite buskar även på den högra sidan av grusremsan, för att skapa lite mer rumskänsla. Det blev spireor av olika slag, några konvaljbuskar och en låg rhododendron allra längst in mot häcken in till grannarna. Mellan plattorna pillade jag ner lite kryptimjan, som jag hoppas tar sig och bildar en mjuk gosig matta i sommar.


Så här funkar jag alltid när det gäller projekt i trädgården. Det börjar som en idé om någonting, men jag har aldrig någon plan eller ritning eller så. Jag börjar i en ände och sen hittar jag på vartefter. Det ena leder till det andra; lite dominoeffekt så där. Det är ju det som är så kul, att allt inte blir klart på en gång, utan att man får gå och fnula lite grann, testa sig fram och se vad det blir. Och som ni ser finns det en helt oavslutad kant att fortsätta ifrån. Vad som ska hända där jag står och fotograferar har jag ingen aning om, men det hittar säkert sin lösning så småningom. To be continued... I år eller något annat år.

lördag 25 februari 2017

Västra Frölunda t.o.r.

Vi har tillbringat dagen i Västra Frölunda, där makens systerson bjöd in till kalas för att fira både myndighetsdag och ett sprillans färskt körkort. Oj, så mycket god mat vi har ätit, och oj, så goda tårtor jubilarens 16-åriga syster hade bakat! Framåt sen eftermiddag kunde vi nästan låta bilen stå och istället rulla söderöver för egen maskin...


Nu har vi precis landat hemma i soffan igen, redo för Melodifestival och soffhäng. Äta behöver jag inte göra mer idag... Tack för en trevlig dag!

fredag 24 februari 2017

Dagsmeja

Jo då, nog har det snöat i natt alltid. Redan innan vi gick och lade oss igår var hela världen vit, och idag har jag pulsat runt i trädgården i en decimeter snö. Solens strålar och plusgrader på termometern gör att det redan är rejäl dagsmeja, med kramsnö och dropp från taken. Jag passade på att ta ett varv med kameran innan allt försvinner.






Nu ligger jag på soffan och "sportar" för fullt, med alpint på TV. Kaffe med mjölk är den bästa sportdrycken, hihi! Snart blir det nog ändå en liten promenad ner på byn för att fylla på kylskåpet, men sen tar jag mig an min bokrea-hög resten av dagen. Alla lov borde heta läslov!

torsdag 23 februari 2017

Vårtecken

Efter jobbet idag tog min sportlovsledige man med mig till Kristianstad, där vi kikade på bokrean och åt smarriga amerikanska hamburgare på ett lokalt steakhouse. I slänten nedanför parkeringen blommade mängder av gula vintergäck, som jag naturligtvis var tvungen att föreviga med mobiltelefonkameran. 


Men nog är det tvära kast mellan hopp och förtvivlan i februari, för i natt väntas det komma in en decimeter snö eller två över Skåne. Det är väl bara att bita ihop och hålla tummarna för att solen tar hand om eländet redan imorgon. Då har jag också sportlov, minsann!

onsdag 22 februari 2017

Nio år senare

Alltsedan vi tog över nycklarna till Solhäll i januari 2008, så har det onekligen hänt en del med den lilla stugan. Då var huset i ganska dåligt skick utvändigt, med kladdigt imålade speglar på glasverandan, puts som trillade av i stora sjok från fasaden, hål som var lagade med Plastic Padding och flagnande färg från topp till tå. När jag ser bilderna idag kan jag nästan undra vad det egentligen var vi förälskade oss i. Vilket litet skrutthus Solhäll var då! Men vi såg uppenbarligen något annat.


Invändigt var huset i betydligt bättre kondition och klarade sig med kosmetiska insatser, och under flagorna av färg var det gamla plåttaket också i riktigt bra skick. Vi insåg dock ganska snart att vi var tvungna att göra något åt fasaden, om huset skulle överleva på sikt. Av en slump träffade vi på en alldeles förträfflig murare i byn, som tog sig an jobbet att putsa om huset redan den första sommaren. Jag minns så väl när vi kom hem efter några dagars semester och möttes av ett alldeles "naket" hus. Då undrade jag vad vi egentligen hade gett oss in på och klämde nästan en tår på kuppen, hihi!


Den gamla reveteringen behölls och nytt murbruk lades på. Ganska MYCKET sådant på sina ställen, där husväggarna var extra tunna av någon anledning. Muraren skrattade själv åt hur många säckar det gick åt, men både han och vi var samtidigt rörande eniga om att inte "räta upp" huset för mycket. Jag menar, köper man ett snett gammalt hus från slutet av 1800-talet så är man ju inte så sugen på att förvandla det till ett fabrikstillverkat radhus från 1980-talet. Husets själ och charm sitter ju i just det där sneda och ojämna! 


De vackra gavelhörnen (som gör så otroligt mycket för husets utseende) murades upp igen, liksom helt nya speglar runt glasverandan. Det var varma torra dagar den sommaren, och medan murbruket brann så vi fick vattna husfasaden med slang var och varannan timme dagtid för att det inte skulle börja spricka. När murbruket var torrt sprutmålades hela fasaden med ädelputs från Finja i en bruten vit kulör, och helt plötsligt började Solhäll leva upp igen. 

När putsen var på plats målade vi själva om husgrunden med silikatfärg i en mellangrå nyans. Att hålla en rak linje längs den buckliga kanten mellan stengrund och puts var inte det lättaste, men resultatet blev riktigt bra. Efter en del funderande beslutade vi att behålla verandaspeglarna vita, istället för att måla dem röda som de var tidigare. Det var nog ett bra beslut.


Nya stuprör i gammal stil kom på plats i samband med omputsningen, och jag är fortfarande överlycklig att vi inte var dumsnåla och köpte billiga moderna rör. När huset var nyputsat och fint kändes det också angeläget att även snygga till fönster, dörrar och träöverdelen på glasverandan. Det betydde att vi var tvungna att slipa bort husets namn, som i och för sig var ganska fult ditmålat direkt på träet ovanför verandadörrarna. Maken kalkerade ändå de gamla bokstäverna och gjorde en skylt som vi hade uppsatt ett tag, men ganska snart hittade vi lagom stora bokstäver i gjutjärn som jag målade röda och skruvade upp istället. Det blev riktigt bra, och de hänger kvar än idag. 


Sen pausade vi i utomhusarbetet några år, men sommaren 2011 tog vi bort de igenväxta betongplattorna framför huset och gjorde en smal grusgång fram till verandatrappen istället.  Grus och gräs är verkligen en ljuvlig kombination! Så sent som 2013 (när vi drog om elen inne i huset) kom en ny liten utomhusbelysning på plats under verandanocken, och sommaren 2014 målades plåttaket om. (Minns ni det traumat, haha! Flera inlägg om det hittar ni i arkivet under "Juli 2014".) Som pricken över i kom en helt nytillverkad smidesgrind på plats ute vid vägen. Och så här ser Solhäll ut idag!


Underliga äro verkligen livet vägar, som slumpade sig så att vi hamnade just här. 2008 bodde vi ju i lägenhet i Malmö, och det där med att köpa ett gammalt hus var något vi gjorde mer eller mindre spontant, för att ha en liten retreat att åka till på helger och längre ledigheter. Att vi skulle flytta hit permanent redan två år senare ingick inte alls i planen, och tur var nog det, för då hade vi säkert haft helt andra köpkriterier. Kanske var vi orädda och vågade ta oss an ett gammalt ruckel just för att det inte kändes riktigt på riktigt. Nu så här nio år senare kan jag inte tänka mig någon annan plats på jorden där jag hellre vill bo!

tisdag 21 februari 2017

Nostalgi och vårlängtan

Jag letade efter en speciell bild i mitt fotoarkiv igår och fastnade framför datorskärmen i flera timmar. Bilden jag letade efter hittade jag förhållandevis snabbt, men oj vilken nostalgitripp det var att scrolla igenom alla gamla bilder jag har tagit genom åren! Så mycket man har gjort och så mycket man har glömt. Sen kan man ju bli smått sjuk av längtan, som när man hittar bilder som den här. 


Tänk, snart är vi där! Redan nästa vecka är det ju officiellt vårens första månad, iallafall i kalendern. Och sen väntar ett helt orört trädgårdsår alldeles runt hörnet. Jag längtar...

måndag 20 februari 2017

Kungsängslilja

Ibland (ja, ganska ofta faktiskt) undrar jag om kungsängsliljan (frittilaria meleagris) ändå inte är den vackraste blomman av alla. Så skir, så delikat, så mycket vår. I väntan på att mina lökar under päronträdet ska hitta upp och se dagens ljus, så njuter jag av några vackra klockor i kruka inomhus.


De vita blommorna är i och för sig också makalöst vackra, men allra mest tycker jag ändå om de purpurröda, med det fantastiskt detaljrika rutnätet över kronbladen. Är det inte Guds absoluta mästarprov, så säg?


Kungsängsliljan är "min" blomma, på något sätt. Kanske har jag den i blodet, eftersom jag faktiskt är född i Uppland, där den är landskapsblomma. Någon annan relation (varken fysisk eller känslomässig) till landskapet har jag annars inte längre; vi flyttade söderut när jag var 11 år och jag har nästan inte varit där sedan dess. Men om Fröken Grön har flyttat från kungsängsliljan, så får kungsängsliljan komma till Fröken Grön. För utan vill jag inte vara! 


Efter en alldeles kolossalt grå och regnig dag, så känns det extra gott att få krypa in under filten i soffan och bara kura resten av kvällen. På grund av sportlovet är det ingen körövning ikväll, så jag siktar nog på att komma i säng tidigt. Men först måste jag naturligtvis titta på Husdrömmar, som går på SVT1 klockan 20.00. Vad gör ni en regnig måndag i februari?