Gullvivor, forsythia och dansk TV

För ett par år sedan grävde jag upp två självsådda gullvivor från gruset på uppfarten och stoppade ner dem i rundeln framför köksträdgården. Sedan dess kommer de upp varje vår, och de tillhör verkligen mina absoluta vårfavoriter. Sedan någon vecka blommar de små liven, och nu går jag en omväg till bilen och hälsar på dem varje morgon. Gult i trädgården blir mer och mer tilltalande, får jag säga. Är det ett ålderstecken att man tycker det? Eller så har jag bara kommit till insikt. 

Gult är det också nere i buskaget snett framför bastustugan, där forsythian blommar för fullt. Den är säkert urgammal, för grenarna är helt muterade och lever sitt eget liv. Jag feg-klipper lite då och då, men den skulle nog må bra av att föryngras helt och hållet. Men vem skulle inte det, hihi! Å andra sidan gillar jag när det blir lite vildvuxet här och där i trädgården. Det bidrar ändå med lite naturkänsla och fungerar faktiskt som en härlig konstrast till de delar som är mer tuktade och tillrättalagda.

Kirskålen på bilden här ovanför ska jag ändå ge en omgång vad det lider, för om den får hållas äter den som bekant upp allt annat man har planterat. Håller man den bara stången tills de andra perennerna börjar komma upp, så brukar det klara sig ganska bra resten av säsongen. Sen erkänner jag rakt av att kirskålen får härja fritt på andra delar av tomten. Den är iallafall grön och fin, och man får tillstå att den fungerar utmärkt som marktäckare på ställen som annars mest är fula. Om inte annat får jag väl "skörda" den och tjäna mig en hacka. 600 kronor kilot kostade den visst för några år sen. Fast det krävs ju väldigt mycket kirskål för att få ihop ett helt kilo...

Ikväll tittar maken och jag på tredje avsnittet av den danska thrillerserien "Oxen" på TV4 Play. Den är kanske inte så realistisk, men väldigt spännande. Danskarna är onekligen bra på att göra TV.

Dahliaknölarna överlevde!

Jag har tagit upp mina dahliahinkar ur källaren för att undersöka om knölarna har överlevt vintern. Jag var ju extremt lat i höstas och brydde mig inte om att ta upp dem ur jorden, men det verkar inte vara någon skada skedd. Kanske var det rentav en riktigt bra förvaringsmetod, för det ser faktiskt ut som att alla knölar har överlevt. Nu har jag planerarat om dem i lite ny fräsch jord och ställt dem i växthuset, så vi får väl se om de tar sig. Jag ska klippa ner de gamla torra "skaften", men jag hittade ingen sekatör i växthuset, så det får bli en annan dag. 😊

Jag fick ju massor av dahliaknölar förra helgen, och en del av dem har jag stoppat ner i fryspåsar med jord. De större tänker jag plantera direkt i en pallkrage, och det borde jag väl kunna göra relativt snart. Dahlior gillar ju inte frost, men knölarna borde väl klara sig bra nere i jorden i en pallkrage? Dessutom lär det ju dröja flera veckor innan de börjar komma upp, och då är risken för nattfrost förhoppningsvis över här nere i Skåne.

Lördag på Österlen

Maken och jag firar stålbröllop idag och beslöt oss för att fira med en liten vårutflykt. Vi höll oss på den östra sidan av Skåne och styrde kosan ner mot Österlen. Stopp nummer ett blev ett besök på Tribo Antik mittemot Gästis i Brösarp. Här är det alltid trevligt att gå runt och titta, och det råkade dessutom finnas flera allmogeväggskåp för mig att titta på. Det var dock inte något som kändes 100% rätt, så något köp blev det inte den här gången. 

Däremot köpte jag tre gamla julgransdekorationer. Några sådana hade jag ju inte innan, hihi! 

Vi hade halvt om halvt planer på att äta lunch på Gästis, men eftersom vädret var jätteskönt bestämde vi oss för att ha en liten utomhuspicknick istället. Vi köpte med oss kycklingsallad, jordgubbar och andra godsaker från mataffären i Brösarp, och sen körde vi ner till Haväng. Det här är verkligen en favoritplats i Skåne, som vi gärna återvänder till. Nationalparken Stenshuvud skymtar som en mörkblå skugga i horisonten. 

Sen körde vi mot Södra Mellby för ett besök hos konsthantverksgruppen KAOS. I butiken finns alster från ett 20-tal olika konsthantverkare, som alla är stationerade på Österlen. Här har vi köpt en hel del saker tidigare, men ingenting idag. 

Sen vände vi tillbaka och körde till Kiviks Musteri. Där tänkte vi dricka kaffe på Stinas Café, men det hade inte hunnit öppna för säsongen. Eftersom det var folktomt passade jag på att testa deras härliga trädgungor. Man blir helt klart aldrig för gammal för att uppskatta en gunga.

Vi tog en snabb runda på musteributiken för att bunkra deras goda lemonad, och sen plockade vi med oss to-go-kaffe från fiket inne i Kivik och körde hemåt igen. En härlig lördagsutflykt. 

Känslan när knoppar brister

Det är nu det händer. Det där man har gått och väntat på hela den långa och dystra vintern. Att trädgården ska spricka ut i grönska och blom. Det märkliga i kråksången är att trots att man har gått och väntat så länge, så är man ändå aldrig riktigt beredd när det händer. Man blir lika hänförd varje år. Och plötsligt inser man att det är just det här med skiftande årstider som gör att man står ut med att bo i Sverige under vintermånaderna. Känslan när knoppar brister vill man ju bara inte vara utan. 

När jobbdagen var över tog jag på mig regnjackan och klafsade ut i trädgården en stund. Jag stod länge och betraktade våra mirabellträd längst ner i trädgården. Nu blommar de nakna grenarna, om än inte alla på en gång än. Det är ett ljuvligt skådespel.

Mirabellträdet allra längst ner mot vår östra tomtgräns är nog nästan mitt favoritträd i hela trädgården. Det är knotigt och flerstammigt, och som alla våra andra gamla träd lutar det betänkligt. Här ska jag gräva bort kirskålen i sommar (wish me luck...) och plantera in skuggtåliga växter och buskar. Ormbunkar närmast trädstammen, kanske? Det vore trolskt. 

Ett annat stort mirabellträd står precis utanför köksträdgården, snett bakom växthuset. Jag kan inte minnas att det här trädet fanns alls för 15 år sedan, men när vi fällde en gammal alm och röjde upp efter det, så började det plötsligt växa. Nu är det jättehögt, men så är det växtkraft i mirabellträd också. 

Den mörkt kopparfärgade och blanka barken på stammarna är som ett smycke i sig. Jag drömmer ju om ett flerstammigt prydnadskörsbärsträd, men inser att barken på mirabellerna nästan är lika fin. I grenarna på trädet bakom växthuset har jag hängt amplar med penséer.

Mirabellen är liksom startskottet som får alla övriga knoppar att brista. När jag står där i regnet kommer jag på mig själv att börja nynna på en känd radiodänga. För det är så sant som det är sagt: "Vi har allt det vackra framför oss."

Minifredag

Torsdag kväll och man känner hur helgen kryper närmare. Jag jobbar ju som regel hemifrån på fredagar, så det känns lite som minifredag redan på torsdagskvällen. Axlarna slappnar av lite grann, och man kan hänga undan jobbkläderna i garderoben. På hemmakontoret är det alltid mysbrallor och fårskinnstofflor som gäller. Har man ett Teams-möte får man på sin höjd kamma till sig lite. Även om jag oftast har mycket att göra, så är det ändå ett skönt sätt att avsluta arbetsveckan att få vara hemma. När jag är klar med det som måste vara klart, så unnar jag mig alltid att flexa ut. Ibland blir det tidigt, ibland blir det sent. Det där vet jag aldrig i förväg. 

Ikväll ser jag från köksfönstret hur mirabellen längst ner i trädgården håller på att slå ut i full blom. Man blir lycklig. Kanske blir det en bild på det i morgondagens inlägg. Nu loggar jag ut och slänger mig i TV-soffan. 

Spontan växtshopping

Efter ett jobbmöte i Hässleholm under eftermiddagen styrde skåpbilen liksom av sig själv mot Blomsterlandet. Det var bara att spänna fast sig och åka med. Och inte var jag direkt nödbedd, för spontana och planlösa shoppingrundor på plantskolan är ju det bästa jag vet. Redan på parkeringen kom jag på att jag skulle titta om de hade gyllenlack, och det hade de. Det är en av de mest tacksamma blommorna jag vet att ha i utekrukor, för den blommar tåligt från mars till långt in på hösten. En tät och fin saxifraga med röda blommor och en stor rosmarinplanta till kryddlandet blev det också. Allt får bo i växthuset så länge, för det blåser så förfärligt idag. 

Nu när tête-à-tête-påskliljorna har blommat över i mitt gröna antika krus, så får en liten orkidé i svagt gult och rosa bli en värdig ersättare. Jag är totalt okunnig när det gäller orkidéer och brukar inte ha tålamod att behålla dem när de har blommat över, fast å andra sidan blommar de ganska länge, så det brukar bli gott om tid att njuta ändå. Ett mindre exemplar för 79 kronor kändes ändå som ett rimligt hål i plånboken. Lite som att köpa tulpaner. 

Blommorna är verkligen utomjordiskt vackra. Hur lyckas naturen åstadkomma något sådant här? Man blir snudd på religiös. 

Den ljuvliga vårvärmen har tyvärr försvunnit helt från "Glesbygd", men jag håller tummarna för att det bara är en tillfällig svacka. Tur i oturen ändå att man inte har lagt undan sin flanellpyjamas än...

En härlig gul färgklick

På kökstrappan står det en korg med påskliljelökar sedan några veckor tillbaka. Till påsk hann blommorna inte slå ut, för då hade det varit alldeles för kallt alldeles för länge, men det har de senaste dagarnas vårvärme ändrat på. Nu möts vi av en härlig gul färgklick varje gång vi går in och ut. Man blir glad. 

Ikväll tittar jag på "Trädgårdstider". Jag får erkänna att jag faktiskt tycker att den nya danska kocken är riktigt charmig i all sin lågmäldhet, så jag får väl stå ut med att det blir lite matlagning mellan varven. Jag får också erkänna att jag faktiskt tycker det är en ganska tråkig trädgård de har skaffat. Jag tycker den har väldigt lika förutsättningar som de två senaste trädgårdarna har haft, som båda har varit lite större ödegårdar. Hade det inte varit roligare om man fick se något helt annorlunda? En helt vanlig villaträdgård, kanske? "Jag blir faktiskt inte jätteinspirerad", hälsar Fröken Gnäll.